Raindrops Keep Fallin' on My Head
"hejsan på dig! vad gör du o läget? söker du en singel tjej så finns jag här!:P:D..du va nice på kort:P kramar på dig!"
Hur svarar man på ett sånt mejl? Först tänkte jag att det var nån jävla attention whore som ville ha en massa mejl. Jag svarade inte. Tänkte inte så mycket mer på det. Men det låg ändå och gnagde. En obehaglig känsla kom krypande. Ensamhet. Inte min. Hennes. Hennes totala ensamhet. Hon är ingen jävla attention whore längre. Bara ensam. En 20-årig tjej som verkar vara otroligt ensam. Jag vet inte, men jag vill visa att det inte är värt besväret. Trägen vinner sällan borde det heta. Till slut så ger man upp. Slutar kämpa och bara flyter med strömmen. Stänger av allt. Glömmer allt man ville ha och kämpade för. Hon märker snart. Hon kommer att bli blixtförälskad i första bästa man som tittar åt hennes håll. Lura sej själv att det verkligen är den kärlek hon längtat efter. Sälja sej själv, helt och totalt. Kärleken är inte blind, den är förståndshandikappad. Eller är det för att man är förståndshandikappad man blir kär?
Jag önskar att jag var vig nog så jag kunde ha mina kalla fötter där all varmluft kommer ur datorn. Det hade varit smidigt värre. Men nu är jag inte så lyckligt lottad.
Känns som om jag har skitiga händer också.
Borde sova. Ska ju ut med Linus på O'Learys imorrn. Flottbomb och öl till middag. Kanske prata om att Chelseas storhetstid är förbi och att svensk fotboll är som en rotfyllning utan bedövning. Olidlig.
Hoppas att det inte är så många människobarn där. Orkar inte med alla småglin som ser ut som om de nyss hoppat ut ur en JC katalog. Hört talas om individualism? Nej...tänkte väl det. Nyss fyllda 18 och en värld vid deras fötter. Men tittar de lite närmare på världen så är det dom som ligger för världens fötter. De tvångsmatas dagligen.
Vad har de för drömmar och mål? Vad vill de med sina liv? Kommer killarna se ut som alla mysiga medelåldersmän med 2-dagars skäggstubb och gråsprängt hår i Dressmannreklamerna? Det är riktiga män det. Ojojoj...blir våt i brallan å knäsvag varje gång jag ser dom. Hört talas om individualism? Nej...tänkte väl det.
Dressmann och JC har skapat en samhällsuniform. Mallen för att passa in. Det är så man blir framgångsrik. Loafers, chinos och en snygg stickad pullover med en pastellfärgad piquetröja under. Hör man till den yngre generationen så ska det vara jeans som hänger nere vid knäna, en ful jävla keps och en tröja som är lite för stor.
De borde läsa 1984. Borde fan vara lag på det.
Det regnar å blåser rätt mycket ute.
Jag har fortfarande inte svarat på mejlet.
Hur svarar man på ett sånt mejl? Först tänkte jag att det var nån jävla attention whore som ville ha en massa mejl. Jag svarade inte. Tänkte inte så mycket mer på det. Men det låg ändå och gnagde. En obehaglig känsla kom krypande. Ensamhet. Inte min. Hennes. Hennes totala ensamhet. Hon är ingen jävla attention whore längre. Bara ensam. En 20-årig tjej som verkar vara otroligt ensam. Jag vet inte, men jag vill visa att det inte är värt besväret. Trägen vinner sällan borde det heta. Till slut så ger man upp. Slutar kämpa och bara flyter med strömmen. Stänger av allt. Glömmer allt man ville ha och kämpade för. Hon märker snart. Hon kommer att bli blixtförälskad i första bästa man som tittar åt hennes håll. Lura sej själv att det verkligen är den kärlek hon längtat efter. Sälja sej själv, helt och totalt. Kärleken är inte blind, den är förståndshandikappad. Eller är det för att man är förståndshandikappad man blir kär?
Jag önskar att jag var vig nog så jag kunde ha mina kalla fötter där all varmluft kommer ur datorn. Det hade varit smidigt värre. Men nu är jag inte så lyckligt lottad.
Känns som om jag har skitiga händer också.
Borde sova. Ska ju ut med Linus på O'Learys imorrn. Flottbomb och öl till middag. Kanske prata om att Chelseas storhetstid är förbi och att svensk fotboll är som en rotfyllning utan bedövning. Olidlig.
Hoppas att det inte är så många människobarn där. Orkar inte med alla småglin som ser ut som om de nyss hoppat ut ur en JC katalog. Hört talas om individualism? Nej...tänkte väl det. Nyss fyllda 18 och en värld vid deras fötter. Men tittar de lite närmare på världen så är det dom som ligger för världens fötter. De tvångsmatas dagligen.
Vad har de för drömmar och mål? Vad vill de med sina liv? Kommer killarna se ut som alla mysiga medelåldersmän med 2-dagars skäggstubb och gråsprängt hår i Dressmannreklamerna? Det är riktiga män det. Ojojoj...blir våt i brallan å knäsvag varje gång jag ser dom. Hört talas om individualism? Nej...tänkte väl det.
Dressmann och JC har skapat en samhällsuniform. Mallen för att passa in. Det är så man blir framgångsrik. Loafers, chinos och en snygg stickad pullover med en pastellfärgad piquetröja under. Hör man till den yngre generationen så ska det vara jeans som hänger nere vid knäna, en ful jävla keps och en tröja som är lite för stor.
De borde läsa 1984. Borde fan vara lag på det.
Det regnar å blåser rätt mycket ute.
Jag har fortfarande inte svarat på mejlet.
Kommentarer
Postat av: jul
man känner sej litet nere nu efter att ha käkat middag och diskuterat världsproblemen parellellt, i synnerhet miljön. människor vill bara ha uppmärksamhet, det var väl ingenting nytt. det bästa kanske vore att bli kär för den här tjejen iaf, då känner hon sig mindre ensam.
Postat av: jullan
du måste hjälpa mej med ny bakgrund till bloggen... jag är så sjuukt avundsjuk på din layout!!!
Trackback
