Strawberry Fields

Jag kommer ihåg när jag och X åt gott, drack lite Mariestads och kollade på Futurama eller Beavis and Butthead tills vi somnade. Det var skoj.
Kravlöst och avslappnat.
Varför känns det så pretto och samtidigt...smått patetiskt men ändå bra. Konstigt.
Nej, jag vältrar mig inte i det förflutna eller tycker synd om mig själv. Men det betyder ju inte att kan sakna det förflutna ibland.
Och det är just vad jag gör just nu. Läraren jag hade när jag hade svenska på gymnasiet sa att ALDRIG får börja en mening med "och", inga undantag. Fuck that shit. Jag tycker inte att det finns regler när man skriver, grammatik äro av ondo.
Futurama är bra skit förresten. Riktigt bra.

För övrigt så har jag ett hat/kärleks förhållande till dunkuddar. Hatar när fjädrarna sticker mig genom kudden, men älskar att dra ut dom. Nästan erotisk tillfredsställelse.

Cause I'll stop trying to make a difference. I'm not trying to make a difference. I'll stop trying to make a difference. No way.